Ja, vad är egentligen en katt? Och var kommer den ifrån? Det ska vi prata om nu! Med större kunskap om detta kommer du att ha större förståelse för din katt, vilket kommer göra livet tillsammans ännu bättre.
Kattens ursprung
Huskatten, Felis Catus, härstammar från den afrikanska vildkatten, Felis Silvestris Lybica, och den har under de senaste 10 000 åren levt i vår närhet. Den afrikanska vildkatten lockades till mänskliga bosättningar pga. de skadedjur som också drog sig dit pga. den förvaring av sädesslag som människorna hade börjat med. Med tiden anpassade sig katterna som valde att vara i vår närhet till ett liv tillsammans med oss och domesticerades på så sätt. Katten är också det enda djuret som blivit domesticerat för att ta hand om just skadedjur.
Är katten domesticerad?
Det går dock att ifrågasätta om katten är på riktigt domesticerad eftersom den inte till fullo uppfyller de vanliga kraven:
- Att människorna ska ha ett behov av djuret,
- Att människorna ska ha kontroll över djuret,
- Djuret ska tjäna på förhållandet genom att erhålla något slags skydd,
- Någon slags avel/uppfödning bör äga rum.
För visst är det så att vi har viss kontroll över våra katter och avlar på dem, men vi har också låtit katterna bestämma mycket själva, särskilt över sin reproduktion. Att de bestämmer mycket själva, och gillar att ha det så, är nog ingen nyhet för någon. Jag skulle säga att det är en del av deras charm och bl.a. det som gör att vi gillar dem så mycket!
Opportunist, jägare, resident generalist och obligat karnivor
Men om vi då pratar mer om vad en katt egentligen är så kan vi ju börja med grunden till att vi har den hos idag: dess jakt- och ätbeteende.
Katten är en jägare och en opportunist, och tar alltså vara på vad som finns att tillgå. Den är också en resident generalist, vilket innebär att den inte är så kinkig med vad den jagar och äter, men att den gärna jagar på en specifik plats, när den funnit ett bra jaktområde. Den är också en obligat karnivor, vilket innebär att den måste äta animalier av någon sort för att få i sig det den behöver samt att det påverkat katten i så pass hög grad att den inte kan processa vegetabilier särskilt bra, inte känner smaken av sött och heller inte tål vissa mediciner eller vissa plantor.
Detta innebär också att kattens lek imiterar jakten väldigt mycket och att de är mer aktiva vid vissa tider på dygnet, då de kanske egentligen skulle ha jagat om de haft den möjligheten.
Solitär, självständig och territoriell
Katten är dock en solitär varelse, vilket innebär att den är väldigt självständig då den inte har någon flock att lita till. Det är också något som gör att det är något förvånande att katten domesticerats, eftersom de andra domesticerade djuren i regel är flockdjur (med katten och tam-illern som enda undantag till den regeln). Eftersom den är så självständig är det också så att katten kanske inte är intresserad av att ha någon kattkompis och kanske inte alltid heller är lika intresserade av vårt sällskap, som vi är av deras.
Att katten är territoriell innebär bland annat att dess territorium/revir är mycket viktigt — den är helt enkelt hemkär. För att visa andra katter vem som bor där, samt för att säkerställa att saker och ting luktar bekant, markerar katten sitt revir med doft, t.ex. genom att stryka sig mot saker eller genom urinmarkering. Katter gillar i regel därför inte att lämna sitt revir för att t.ex. åka till veterinären.
Mycket medveten, känslig för dofter, emotionell och anpassningsbar
Eftersom katten är en självständig varelse så är den också medveten om sin omgivning och förändringar i den, vilket medför att den kan bli stressad av saker den ser, nya dofter och nya ljud i vardagen – saker som vi kanske inte ens är medvetna om. När den reagerar på dessa saker omkring sig så gör den ofta det ganska kvickt och försöker gärna springa ifrån det läskiga.
Nya eller starka dofter kan påverka din katt väldigt mycket. Det är också viktigt att komma ihåg att katten inte gillar samma dofter som vi, vilket innebär att katten tycker bäst om att inte ha starka parfymer hemma, att man inte använder starkt doftande rengöringsmedel eller fyller kattlådan med parfymerad sand.
Katten lär sig snabbt och är, precis som oss, en kännande varelse, även om den är sämre på att visa det utåt med ansiktsuttryck och kroppsspråk. Känslor som rädsla, glädje, frustration m.m. är dock en viktig del av kattens förmåga att överleva och lära sig om sin omgivning. Så även om katten kanske inte visar det tydligt utåt kan den vara rädd/glad/frustrerad/m.m.
Katten är dock anpassningsbar och klarar mycket, även om den ju inte alltid är nöjd för det eller att vi inte ska vara lyhörda på hur vi kan hjälpa den. En ökad förståelse för vad en katt är och hur den uttrycker sig kan hjälpa dig att hjälpa din katt!
Normalt språk
Till skillnad mot oss kommunicerar katterna inte lika mycket med ett talat språk, utan de kommunicerar mer genom:
- Visuell kommunikation (kroppshållning, resa ragg, pupillstorlek, ansiktsuttryck m.m.),
- Taktil kommunikation (att stryka sig mot varandra, att tvätta varandra m.m.),
- Doftkommunikation (att klösa på saker, att stryka sig mot saker, att urinmarkera m.m.),
- Men såklart även genom ett talat språk via jam, kurr, fräs etc.
Att deras språk och kommunikation huvudsakligen är svår för oss att uppfatta kan göra det svårare för oss att förstå oss på dem, men katterna är som sagt anpassningsbara och hittar ofta ett sätt att skapa ett gemensamt språk med sin matte och husse. Det gör att man får ett alldeles särskilt band till just sin katt och lär känna dess språk samt att katterna ofta pratar mer med oss än med andra katter.
Normalt beteende
Vad innebär då allt detta? Jo, mycket av det katten gör och dess beteende är baserat på hur den är skapt. Det innebär att mycket av detta kan te sig väldigt annorlunda för oss (t.ex. att ens säkerhet beror mer på hemmet än oss kattägare) eller att det kan antas vara ”fel” för att det är olägligt för oss (t.ex. att katten urinmarkerar), men det egentligen är helt normalt. Människor och katter kommunicerar helt enkelt inte på samma vis och det är därför lätt att vi ”pratar förbi varandra”.
Men återigen: katten är mycket anpassningsbar och har gjort mycket för att förstå oss och anpassa sig – så som den kan – till oss. Nu kanske det är dags att vi lär oss mer om den och erbjuder samma sak tillbaka.